viochmiraklet

Jag har inte så mycket att skriva om dagen mer än att den har varit bra och att vi har haft en lugn dag hemma.

Jag känner verkligen mer och mer av ångesten, att jag snart måste vara borta från min dotter så många timmar om dagarna. Usch, jag vill inte!!
Jag ångrar mig! Eller nej, jag får inte tänka så. Jag kommer att klara det men det är faktiskt jätte jobbigt eftersom det har ju varit hon och jag i snart ett år (nu menar jag hemma om dagarna). Men som tur så är det bara en månad som sagt, och det är väl tur det. (Försöker trösta mig själv med den tanken, går sådär). Och självklart kommer hon ha det hur bra som helst med sin pappa om dagarna. Nu får jag prova på lite hur det är som komma skall.
Nu är det jag som är inne i separations fasen..;)